De båda grundproblemen i etiken (Bokförlaget Daidalos 2014) av Arthur Schopenhauer är en nyutgivning av 1925 års översättning. Boken som består av de två essäerna Om den mänskliga viljans frihetskriven 1840 samt Moralens fundamentskriven 1860.

I den förstnämnda av de två definieras kausaliteten i förhållande till den fria viljan. Schopenhauer gör gällande att varje handling är förknippad med en vilja. En individ kan därför ha flera önskningar, men inför själva handlandet bara en handling. I sitt resonemang menar han också att alla handlingar beror av utomstående faktorer (kausalitet) genom orsak och verkan. Kausaliteten kan, då den dras till sin ytterlighet, bara förklaras med en högre makt som en gång initierat den första handlingen.

I den andra av de två essäerna, författad tjugo år senare, ger Schoppenhauer en fram­ställning av moralens fundament som, i mitt tycke, bättre rimmar med dagens sekula­riserade. Här görs gällande att moralen är kopplad till medlidandet. En teori som görs gällande med exemplifiering genom vårt förhållande till både andra människor och djur. Implicit för reso­ne­manget är dock att människan faktiskt har ett val och därmed en fri vilja, vilket ställer sig i bjärt kontrast till hans slutsatser gjorde två decennier tidigare.

Inte bara är de två essäerna mycket tänkvärda, även idag drygt 150 år efter de författades, utan det är även mycket underhållande tack vare hans profunda ovilja gentemot både Kungliga Danska Akademin och sin filosofiske föregångare Hegel. Den drygt 300 sidor långa boken har givit mig både insikt och eftertanke för att inte tala om många glada skratt.

Andreas Kjörling, författare & talare