Kan sexuellt ofredande skyllas på organisationen?

Home  >>  Blogg  >>  Kan sexuellt ofredande skyllas på organisationen?

Kan sexuellt ofredande skyllas på organisationen?

On mars 8, 2018, Posted by , in Blogg, tags , , With 1 Comment

Hur #Metoo-rörelsen svept över hela västvärlden har knappast undgått någon. Ett i alla avseenden välkommet upprop mot sexuella övergrepp. Uppropet har multiplicerats genom andra liknande kampanjer som #visjungerut, #medvilkenrätt och #tystnadtagning. Det är inte utan att undertecknad tillsammans med många både förundras och förfasas av den monumentala omfattning av problemet som nu nått det gemensamma medvetandet genom sociala mediers genomslagskraft. Frågan är om organisationerna kan hållas skyldiga.

Hur kan sexuella övergrepp ha fått fortgå med både djup och bred spridning? Man kan argumentera för att företag och institutioners organisation möjliggjort det och kanske till och med bidragit till missförhållanden. Exempelvis kan en organisation enligt Henri Fayols hundraåriga läror byggd på de fem grundpelarna organisation, administration, befäl, samband och kontroll förklara oetiska övertramp. Tillåt mig utveckla. Med organisation sökte Fayol indela verksamheten i enheter med specifika verksamhets­områden, samordnade tillika underordnade en central ledningsenhet. Administration ansågs nödvändig i form av disciplinär auktoritet och centralisering av beslutsfattande. Befäl definierar både auktoritärt och karismatiskt ledarskap vilket till stor del än idag genomsyrar moderna ledarskapsfilosofier. Samband förutsätter koordineringen av de olika enheterna för fullföljande av de centralt formulerade målen. Kontroll slutligen ansågs som nödvändigt, främst med reglementärt fokus snarare än socialt eller ens effektivt fokus. Denna rigorösa organisation bäddar för makt­missbruk som närt möjligheterna till osunda beroendesituationer där tradition av sexuella övergrepp och tystnadskultur frodats. Något som nått dagens ljus i den, av Fayol präglade, juridiska världen genom tusentals kvinnors uppror under parollen #medvilkenrätt[ii].

Det för resonemanget till den Kulturella organisationsteorin som också kan hållas medskyldig i de fall där osunda värderingar centralt implementeras i organisationen. Här görs distinktioner mellan nationell nivå, organisationsnivå och branschnivå. Lyckligtvis finns inget som tyder på en unison nationell kultur som orsakat missförhållanden. Det breda gehör för uppropen som givits vittnar snarare om det motsatta. Inom organisationsnivå däremot kan göras gällande att central prägel i ett företags kultur format missförhållanden. Som exempel kan ges Joe the Juice som öppet kritiserats för att vara sexistiska då de uppmuntrat personal att ringa i en klocka när ”snygga tjejer” kommit in i cafélokalen[iii]. Här ser vi att ett, genom ledarskapet, sätt att vara och förhålla sig till etiken som präglar hela organisationen.

Likaså kan normer inom en bransch påverka etiken, eller snarare avsaknaden av densamma. Mest tydligt är det inom modeindustrin som länge präglats av sexism, inte minst i sin mediala kommersiella kommunikation. Bland otaliga exempel kan nämnas Dolce Gabbanas annons 2007 (som sedermera bannlystes och stoppades) föreställande en gängvåldtäkt samt klädföretaget American Apparel[iv] som med grava skillnader i framställandet mellan manliga och kvinnliga modeller uppvisade ett i alla avseenden tecken på avsaknad av etiskt omdöme.

Frågan uppstår då om en förändring av organisationen är lösningen på problemet. Författaren vill mena att så inte är fallet, inte minst med grund i att problemet är så utspritt över så många olika typer av organisationer att det rent empiriskt förefaller högst tveksamt att en, i ett större perspektiv betraktat, enkel omorganisation skulle eliminera problemet. Författaren menar att det krävs en betydligt större och mer omfattande förändring. Här krävs en förståelse för avsaknaden av både respekt och maktbalans som måste utgöra funda­mentet i ett sunt och fungerande samhälle. Den enskilde individens utövande av frihet är alltid på bekostnad av någon annan. Visserligen kan den andre avsäga sig sitt intresse för den friheten, likt österländsk lära menar att avsägandet det egna intresset och materiella värdsliga ting leder en högre lycka. Problemet är att för varje frihet som avsägs blir den personliga sfären allt mindre. Till sist, när allt är försakat, återstår inget annat än det egna varandet som endast kan avslutas genom självmord. Därmed betraktar författaren den österländska läran vara förkastlig. Frihet, tillika rättigheter, måste därför definieras utifrån dem det begränsar snarare än utövaren av desamma. Michel Foucault formulerar det väl i Power/Knowledge: ”Right should be viewed, I belive, not in terms of a legtimacy to be established, but in terms of the methods of subjugation that it instigates”[v].

Författaren vill göra gällande att endast genom uppfostran och utbildning av kommande generation i unga år kan vi skapa en substantiell förändring. En förändring som i sin tur sätter prägel på framtidens organisationsteorier, branschkulturer och företags normer. I 1979 års upplaga av engelsk grammatik[vi] för mellanstadie- och högstadieelever står frasen ”Vem är far till barnet?” att läsa som exempel på possessiva pronomen. En fras som sänder signaler från en svunnen tid före kvinnors frigörelse. Vi har kommit en lång väg sedan dess i arbetet med jämställdhet och människors lika värde men har ännu lång väg att gå. En väg som präglas av lika notoriskt som tålmodigt korrigerande av felaktigt beteende. Vi måste likt den lille prinsen[vii], rycka upp de dåliga plantorna med detsamma, innan de växer sig allt för stora och tar över planeten.

Andreas Kjörling – författare, fotograf och talare

[i] Canoilas Viviana. 2017. Tusentals kvinnor vittnar om sexuella trakasserier i juristbranschen. DN 14 nov. https://www.dn.se/nyheter/sverige/tusentals-kvinnor-vittnar-om-sexuella-trakasserier-i-juristbranschen/ (Hämtad 2017-11-19)
[ii] Viktorsson Julius. 2016. Joe & Juice-anställda ringde i klockan när ”snygga” eller ”fula” tjejer gick förbi. Sydsvenskan. 9 dec. https://www.sydsvenskan.se/2016-12-09/joe-and-the-juice-anstallda-ringde-i-klocka-nar-snygga-eller-fula-tjejer-gick-forbi (Hämtad 2017-11-19)
[iii] TT. 2013. American Apparel anmäls för sexism, DN Ekonomi 15 maj
https://www.dn.se/ekonomi/american-apparel-anmals-for-sexism/ (Hämtad 2017-11-19)
[iv] Foucault M, Colin G (red.). 1980. Power/Knowledge. New York: Vintage Books. s. 96
[v] Jönsson E. 1979. Engelsk grammatik. Blå. Malmö: Akademiförlaget Corona AB. s. 17
[vi] de Saint-Exupéry A. 1946. The Little Prince. London Egmont s. 19

One Comment so far:

  1. Utrikeskorren skriver:

    Återigen gås det över ån efter vatten.
    Nej, anledningen till de sk sexuella övergreppen har inte ett skvatt med organisation att göra.
    Heller.
    Anledningen är helt enkelt att män idag är genompatetiska.
    Eller män förresten…
    Låt oss kalla de här varelserna för penisbärare så vi inte förväxlar dem med män.
    I åratal har de här penisbärarna betett sig som fjantar och mähän inför kvinnor i hopp om att vinna deras gunst.
    Det har naturligtvis misslyckats fullständigt och kapitalt då kvinnor fortfarande är genetiskt programmerade att söka sig till riktiga män.
    När det visar sig att mähä och fjant inte är en framkomlig väg till att få sex så vänds det hela till sexuell frustration och då penisbärarna fortfarande inte vet hur man uppför sig som en man så blir resultatet istället övergrepp.
    Att jag har rätt visas enkelt av att det absoluta flertalet övergrepp har rapporterats i traditionellt “feministiska” områden (kan likställas med vänsterrörelser).
    Det kan dessutom tilläggas att om man är en riktig man så behöver man inte krusa inför vänsterbrudarna.
    Det stora flertalet vänsterbrudar är ärligt talat brutalfula och SAMTLIGA har en ännu värre personlighet.
    Det finns betydligt bättre att få.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CAPTCHA *