Springsteen och det etiska ledarskapet 1/3

Home  >>  Blogg  >>  Springsteen och det etiska ledarskapet 1/3

Springsteen och det etiska ledarskapet 1/3

On september 5, 2018, Posted by , in Blogg, tags , , , , , With No Comments

Som ett andra led i den, under 2018, av Högskolan i Gävle givna sommarkursen i etik och ledar­­skap ges följande frågeställning:

”Lyft fram tre konstruktiva sätt att utöva ledarskap. Visa med exempel från litteratur (kurslitteratur och annan litteratur) från media (TV, tidningar o.s.v.) eller egen erfarenhet hur ett sådant ledarskap ser ut. Uppgiften bör vara relaterad till de etiska teorier och de ledarskapsstrategier som har diskuterats under kursens gång.”

Här följer del ett:

Bakgrund
Filosofer har genom tiderna sökt svar på hur etik och moral inte bara ska definieras utan även bur de båda beror och påverkar varandra samt naturligtvis följaktligen också hur människan ska förhålla sig till desamma. Då jag (Kjörling 2018) i tidigare frågeställning redogjort för etiken genom historien avser jag inte att repetera denna i detta forum och låter det därför fall under Ockhams rakblad. Två begrepp som dock bör lyftas fram i samman­hanget är altruism (Sokol 2016) respektive utilitarism (ibid.) då dessa många gånger utgör två mot­poler av det etiska resonemanget, men som vi ska se, inte därmed inte sagt är nödgade att repellera.

Begreppet Altruism skapades av den franske filosofen Auguste Comte (Mautner 2005) i dennes verk Cours de philosophie positive1830-42. Begreppet innebär att all handling ska ske med hänsyn till andra människors bästa. Begreppet har kritiserats för att strida mot den egna motivationen och därmed också med egoismen (ibid.) medan andra hävdat att motivation varken är egoistisk eller altruistisk. Oavsett vilket är människan att betraktas som ändamålet för handlingen.

I (viss) motpol till altruismen finner vi utilitarismen vilket som begrepp skapades av Jeremy Bentham i hans verk Introduction to the Principals of Morality and Legislation 1789(Ibid.). Bentham gör gällande att handlingen kan rättfärdigas om den tjänar till ett gott syfte, i modern tid säger talesättet att ”ändamålet helgar medlen”. Det handlar alltså om ett rättfär­digande av handlingen i sig tillika ett rättfärdigande av att inte handla. Filosofen Peter Singer (1995) är en av vår tids främsta förespråkare av utilitarism genom sitt propagerande för en medveten hållbar livsstil.

Frågan är om de båda behöver ställas som motpoler eller om vi i vårt handlande kan tjäna både den större massan och samtidigt individen, i.e. kombinera altruism och utilitarism. Att en handling kan vara etiskt försvarbar i sig, oberoende av vem den påverkar och samtidigt även gagna ändamålet är inte omöjligt. Under mitt senaste besök i Paris inhandlade jag ett par citrusfrukter för att sedan skänka dessa till en hemlös. De båda handlingarna (inköpet och gåvan) gagnade såväl försäljaren som den hemlöse. Naturligtvis gav det även mig en känsla av välbehag, vilket i ett teoretiskt resonemang skulle kunna betraktas som egoism, dvs något jag gjorde för mitt eget främjande. Konsekvens i alla sina handlingar tror jag dock är en utopi då vi lever i ett mycket föränderligt samhälle. Utan att fullfölja resonemanget genom en allt för genomgående och till synes ändlös diskurs vill dock ändå avslutningsvis lyfta frågeställningen om, som ovan uttryckt, en handling kan ske utan att den föranleds av en påverkan eller i sin tur på­verkar vilket för vårt resonemang osökt mot Arthur Schopenhauers (2014) briljanta bok De båda grund­prob­lemen i etiken. Boken som består av de två essäerna Om den mänskliga viljans frihetskriven 1840 samt Moralens fundamentskriven 1860.

            I den förstnämnda av de två definieras kausaliteten i förhållande till den fria viljan. Schopenhauer gör gällande att varje handling är förknippad med en vilja. En individ kan därför ha flera önskningar, men inför själva handlandet bara en handling. I sitt resonemang menar han också att alla handlingar beror av utomstående faktorer (kausalitet) genom orsak och verkan. Kausaliteten kan, då den dras till sin ytterlighet, bara förklaras med en högre makt som en gång initierat den första handlingen.

I den andra av de två essäerna, författad tjugo år senare, ger Schoppenhauer en fram­ställning av moralens fundament som, i mitt tycke, bättre rimmar med dagens sekula­riserade. Här görs gällande att moralen är kopplad till medlidandet. En teori som görs gällande med exemplifiering genom vårt förhållande till både andra människor och djur. Implicit för reso­ne­manget är dock att människan faktiskt har ett val och därmed en fri vilja, vilket ställer sig i bjärt kontrast till hans slutsatser gjorde två decennier tidigare.

Onek­ligen är våra handlingar, både stor och små, inte bara beroende av utan också or­sa­kade av andra handlingar på samma sätt som våra handlingar i sin tur påverkar andras hand­lingar, i.e. de är multikausala (Sokol 2016). Därmed inte sagt att vi, som de kognitiva varelser vi är, inte har en valfrihet. Jag vill mena att vilka hand­lingar som vi utför beror av vår egen etik och moral. I det religiösa sam­hället utgjorde gudatron (i västvärlden kyrkan) normen för etiken och moralen. Då kyrkan inte längre har en central roll i samhället har idag normen för etiken blivit beroende och därmed synonym med vår samtida kultur (Nietzsche 1961). Det grundar sig i att människan ur ett antropo­logiskt per­spektiv har ett genetiskt arv i form av behov av till­hörighet (Bloch 2012). Tillhörighet har näm­ligen varit, och är än idag, en förutsättning inte bara för vårt välbefinnande utan även för vår överlevnad (Ibid.). Avviker vi från den av kulturen definierade normen känner vi rädsla för förlorad tillhörighet. Känslan tar sig i uttryck i det vi till vardags kallar för skam (Zahavi 2014). Vi (jaget) är alltså inte bara vad vi är för oss själva oberoende av andra, lika lite som andra är oberoende av oss (viet). Alla är för sig och samtidigt för andra i vad fenomeno­logins grundare Edmund Husserl kallade varande-för-andra (Ibid.). Vår samtida etik och moral är alltså grundad i dels medlidande och dels i ett behov av till­hörig­het.

Andreas Kjörling, författare och inbiten Springsteenfan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CAPTCHA *